Dinosaurier som initiationsrit

Många män tycks dela någon ljuv hemlighet med pojkar som ger prov på ett vanligt pojkintresse – fotboll, bilar, flygplan. Själv saknar jag den sinnesstämning som tycks nödvändig för dylikt engagemang för pojkintressen. Med ett viktigt undantag: dinosaurier.

Vad är det med dinosaurier som väcker barns fascination? Enligt ett infall jag fick häromdagen, är det inte dinosaurierna i sig som är det intressanta, utan det sätt som de framställs på. Då dinosaurier ju, till skillnad från exempelvis drakar, faktiskt existerat, har de i första hand varit vetenskapliga objekt. Därför har även böcker som framställer dinosaurier för barn en i bildspråk och text tydlig vetenskaplig underton. Även fast dinosaurierna är fruktansvärda bestar, varav somliga också skulle ha slitit dig i stycken, är framställningen i sagda böcker alltid saklig och bilderna detaljerade. En spänning uppstår mellan alla dessa data om dinosaurierna och att genom bilder och text leva sig in i deras fruktansvärdhet. Måhända, har jag tänkt, är det denna spänning som barn med förtjusning kastar sig in i.

Vi erfar ju denna spänning så snart vi står inför någon av dessa uppriggade skelett av en Tyrannosaurus Rex på något museum: å ena sidan en förskräckelse över dess enorma och fruktansvärda uppenbarelse, å andra sidan den trygghet och saklighet som museet inger oss.

I själva verket kommer själva kunskapens natur generellt till fullständigt uttryck i denna spänning: inför en värld som i sin oförståelighet inger oss skräck, lär vi oss att med kunskap skapa en ordning och ett sammanhang. Om kunskapen på detta sätt är ett av vår kulturs kännetecken, skulle barnets fascination inför dinosaurien kunna förstås just som ett slags lek med den kultur det växer upp i: barnet testar med olika roller och känslolägen, för att långsamt invigas i kunskapens mening. Att se på och läsa om dinosaurier skulle därför ha blivit en av vår kulturs initiationsriter.

Om denna tankegång skulle stämma, borde en varning riktas mot filmindustrin, som tjänar stora pengar på sagda barnsliga fascination: kanske får dinosaurien inte bli alltför påtagligt verklig och okontrollerbar. Den unga publiken måste alltid ha tillgång till den trygga vetenskapliga jargong som vet att berätta om den exakta medelstorleken på den tyranniske konungens vassa tänder.